det är nog det jobbigaste ever

denna eviga saknaden. att alltid ha dig här, att alltid veta att du står vid min sida oavsett vad. att få somna bredvid dig varje kväll och vakna bredvid dig varje morgon. att veta att jag har någon att komma hem till och berätta hur min dag har varit. jag vill inte att det ska vara någon annan än du. jag vill inte dela min lycka med någon annan, jag vill inte sitta och berätta mina problem för någon annan än dig. hur mycket jag än aldrig någonsin mer borde lita på dig, så är du den jag litar på allra mest.. konstigt nog. jag undrar om jag någonsin kommer kunna släppa taget om dig helt.

detta är verkligen det jobbigaste jag någonsin varit med om, ever..

jag kommer alltid älska dig ändan upp till månen och tillbaka igen, soulmate. v

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0