jag hade inte klarat en dag till.. så nu är det slut, im done!

skippade jobb idag, riktigt ont i halsen och megafeber.. usch, hatar att vara sjukis. ska bara vara hemmis med familjen hela helgen hade jag tänkt, och jag kan omöjligt beskriva hur skönt det ska bli. tack för att ni finns, jag hade aldrig klarat mig utan er v speciellt inte nu. det är tack vare er jag finns kvar här än idag, i can promise you that. haaah och ni? mina vänner? eh, okej? haha skulle inte tro det va. snacka om att man inte behöver några vänner om det är så dem ska bete sig. neheni, från och med nu är det jag.. och bara jag. jag tänker aldrig säga er ett enda ord till, ever. jag klarar mig mycket bättre ensam i så fall..

mår verkligen anus just nu, men att jag äntligen bestämt mig för att ge upp festandet, ta mitt körkort, umgås med familjen och söka ett nytt jobb - på riktigt, får mig verkligen att må så sjukt mycket bättre.. det enda man kanske skulle önska var att man hade någon, någon i hela jävla världen.. någon som man kunde lita på, prata med.. menmen, guess i have to live on my own now. men en sak är säker, att hur ledsen och sårad jag än blivit så saknar jag verkligen dig.. jag kan inte förstå varför. men som sagt, du var verkligen min andra halva. och tyvärr så är du väl fortfarande det.. fattar bara inte hur jag kan ha så jävla svårt att släppa taget om dig.. antar att jag fortfarande bara ser dig och mig tillsammans när jag tänker på framtiden. och nu.. nu är det sommar, men och? vem ska jag dela den med liksom? jag som hade planerat så mycket, fast som vi skulle göra.. tillsammans. äe för helvete sarah, get over it! ååh jobbigt!!

jag tror nog att jag alltid kommer hoppas, tyvärr..