nu sitter jag här. och har lika tråkigt som vanligt, och mår i stort sätt så som jag gjorde innan.

förstår du ingenting? jag fucking sprang efter dig i tio storlekar förstora skor i regnet och bad dig stanna, och du bara gick. det enda du behövt göra var att höra av dig. jag satt och väntade.. men det enda du kunde få fram var dina fula ord, somvanligt. så hur mycket kan jag egentligen betyda? inte speciellt mycket.

anyway, du känner mig. eller jag trodde du gjorde det i alla fall. men om du verkligen hade gjort det, hade du varit här med mig för jävligt länge sen. men du kommer aldrig komma. jag antar att du är den som är den.

jag antar att jag haft fel hela tiden, och alla andra rätt. jag antar att allt jag gjort det senaste året varit förjäves. jag antar att allt du sagt och gjort varit en fet jävla lögn från första början.

.. eftersom du antagligen vet hur jag mår just nu, och inte finns här, så måste jag betyda typ noll för dig.

jag kommer alltid finnas här. jag kommer alltid vänta. jag kommer aldrig ge upp hoppet.

jag vill inte älska dig såhär mycket om du tror det. men det är inte som att jag kan välja det precis. min högsta önskan är att jag hatade dig över allt annat. men det är en önskan som aldrig kommer slå in.

jag vill bara må bra igen.. och inte på mitt sätt, utan på rätt sätt.

för mig finns det ingen annan..